Kampetorp- med väggar som andas

Snart är det dags. Tjugonde februari öppnar min första soloutställning, Kampetorp- med väggar som andas på Bohusläns museum i Uddevalla. En utställning som handlar om visionen om ett liv utanför den invanda samhällsnormen och bortom konsumtionshets. Den har kommit till med förhoppning om att inspirera andra att våga ta klivet ut i det okända och våga leva närmre sig själva, sina relationer, naturen och livet.

Nu går mina dagar åt att scanna för glatta livet och jag längtar efter att ta på mig gummistövlarna och ta klivet ut i det okända, få barr mellan öronen och lyssna på vinterfåglars serenad. Våga flyga ut en stund och snudda vid verkligheten.....vågar du?

Dagar

Luften fylls av regn Nederbörd i ett konstant flöde. Människorna på gatorna går med nedböjda huvuden och möter inte varandras blickar. Tidig morgon i Borås.

På kontoren har vi fått plastiga vita adventsljusstakar. Jag utbrast genast med ett morr när vaktmästaren placerade denna oestetiska klenod i mitt fönster. Varpå karln säger - Tur att jag inte lever med dig! Ja herregud tänkte jag livet fick genast en mening, tänk att vakna upp med den mannen varje morgon. Jag insåg hur lyckligt lottad jag var. dagen fick mening.
När blåsten viner i trädtopparna och duggregnet smeker min kind drar jag jackan närmre kroppen och myser. Jag borrar in mig i det tjocka tyget och låtsas att jag är på seglats eller med i en skräckfilm. Ooooahhhhh, oooahhhhh oaaahhhhh.
Ibland har jag morgonkompisar. Det är skönt. För 06.00 på morgonen vill du också ha det trevligt. Är du ändå uppe så är det bäst att få ut så mycket som möjligt ut utav dagen.Iibland kommer inte bussen, då får man vänta. Kallt!

Kvällsturen.

Fula saker gör det vackra ännu vackrare.
Efter jobbet, frihet. Tydliga konturer av världen utanför och frisk luft i lungorna. Hurrah, tror jag ska ta en fika på stan.
Brännöcykeltur på lånade cyklar.
Vad är Göteborg för dig? För mig är der olika beroende på dag och humör. Men tänker jag spontant Göteborg då blir nog bilden så här. Fast bara när jag sitter i en viss vinkel.
Min älskades kontor.
Första kyssen. Masthugget 2008.
Vänner är det som får världen att le. Livet att bubbla och samtalen att fördjupas. Hurrah för vänskapen.
Behöver jag säga så mycket...........

Blue Monday

Östeuropakåt

Välkommen till min blogg!
Det här känns alldeles spännande, nytt och så väldigt 2006 (som en vän inte var sen att poängtera när jag berättade om mina bloggvisioner.Menande ute.)

Fredag, grå skyfallshimmel och ett upplyst kontor.
På tåget i morse läste jag om Berlin. Åh vad det pirrade i själ och hjärta. Östeuropa med sin blekta betong kallar. Jag är ett med de färgflagande väggarna och färgsprakande caféerna. Jag har en romantisk bild av ockuperade hus, män med mustasch, spännande nattklubbar med super 8 projektioner och människor i hennafärgat hår som dansar till Bonnie Tylers Hero.

Ja denna Östeuropakåthet kanske inte har ett skvatt med verkligheten att göra, men det är som Sveriges designade fasad och politiskt korrekta skrud inte är för mig. Jag vill ha vardagsanarki med färgkritor som vapen.
Historien har gjort sitt med dessa länder. Vi i svea rike har en strängt fungerande social struktur och oskrivna regler att leva efter. Men tillräckligt med frihet för att det ska bli tråkigt. Jag är dålig på att citera Östeuropas hårt inramade kommunistiska historia men läs Slavenka Drakulic bok Café europa om ni är nyfikna.Hon skriver inte bara ett yppigt resereportage, utan tar upp alla de frågor som du tänker men inte vågar fråga om. Typ Varför har alla karlar mustasch, och varför är husfasaderna så risiga, varför är alla tågkonduktörer så väldigt auktoritära? Ja mina frågor blev besvarade.
De länder som jag pratar om är de länder som jag besökt personligen, vilket vill säga Polen, Slovenien, Ungern och Croatien, balkan väntar.

Jag skaffar gärna östeuropeiska kamrater och det har till och med gått så långt att jag låtit mig plågas under lång tid i en icke fungerande relation med en svartögd i mina ögon skönhet. Det var dumt. Och lika dumt skulle det nog vara att flyttat till Polska landsbygden bara som ett socialt experiment och tyna bort som musa och diskerska.Så därför överlåter jag mina Östeuropa drömmar till konsten och inspirationen.Förfallet som började andas.


Berlin verkar lagom sofistikerat med behåll av de tidigare destruktiva tiderna. Ur asfalten har det växt fram maskrosor och vita liljor, och människor dansar fortfarande vilt i grafittiprydda källarhålor till techno och Rammstein. I like.


Så en resa till hockefrillornas mecka får bli ett nyårsäventyr eller en helg såpbubbla. Jag ska riva i second hand lådor med militärboots, äta falafel, gå på gallerier, klubba med en billig bira i näven och kultura mig tills själen brister av tillfredställelse. Sen ska jag åka hem till min pittoreska ö och känna mig lite speciell. För att jag har utforskat andra sidan, om bara för några timmar....